En dag med många känslor och tankar

Jag har förstått nu,

att saknaden aldrig försvinner .

I mitt hjärta och själ

finns du för alltid

jag kunde aldrig förstå,

att det skulle ta slut en dag.

Att du skulle försvinna

för att aldrig mer komma tillbaka.

Hur ont det än gör

och hur svårt det än är

så måste jag andas

ännu en dag

ännu en timma

utan dig...

om jag bara kunde

vrida tiden tillbaka

så jag än allra sista gång, fick säga dig

hur mycket jag älskar dig... 

Idag har jag varit till Addes grav.Det vart bara en snabbvisit så jag hann inte ringa Addes mamma eller Addes syster.Det var K's .Vi satt och umgicks och jag var lite deppig igår.Jag hade en såndär dag då tankarna och bilder bara for omkring i huvudet och var helt...känslig! grät för ingenting osv.Så K sa "Verro... ska vi åka till Vittangi snabbt.Jag hinner inte stanna där länge tyvärr men vi åker dit snabbt.jag tror du behöver det!"

Han känner verkligen mig.Vi pratade inte ens om Adde men han visste vad jag tänkte på.

Jag tänkte där enstund "men jag ska ju ändå åka dit snart.Men samtidigt hade jag kunnat hade jag säkert varit där varje vecka." Hmmm...efter minuters tänkande "Ok.Vi åker."

så ungefär 18.40 for vi iväg.Det små snöa lite efter vägen men när vi kom fram var vädret stabilt.Men det var kallt.K kollade på mobilen och enligt den var det vara 2 + grader men de kändes som minus.

Ca 19:10 var vi framme i byn.När vi for förbi kyrkan kom alla tankar och bilder tillbaka.Fast det var inte lika jobbigt som tidigare.På nåt sätt blir jag ganska lugn(för en stund iaf) när jag kommer till byn.Det är precis som att ju närmare jag kommer honom desto lugnare blir jag.Det är som jag sa till K engång "Jag hatar att vara så långt ifrån han! jag vet att de låter knäppt.Han är ju borta men du vet hur jag tänker..:"

När vi kom fram till kyrkogården stod jag utanför grindarna en stund och tog några djupa andetag.K la sin hand på min axel och sa "Gå och prata med honom nu" och så log han.När jag klev in innanför grindarna börjar det vrida sig i magen lite.Jag hittade hans grav direkt.Det gick inte att missa den.Det var så mycket fina grejjer där och blommor.Jag såg att ett ljus var tänt.Addes mamma hade säkert varit där för inte så länge sen.

Jag stod där en liten stund och bara tittade på stenen och sakerna.Sen kom jag på...Nallen.Jag öppnade min handväska som jag hade i handen och rotade runt i den.Jag hade med mig en liten nalle i porslin(eller vad det nu är för material.är inte så duktig på sånt där)Jag satte mig ner och satte den vid stenen.Jag kunde inte sluta små le åt hans fina sten.Hans moppe och texten Crescent.Plötsligt fick jag en rysning genom hela kroppen.Jag slöt ögonen i några sekunder och tog ett djupt andetag.Sen satt jag där på knä och pratade lite med Adde.Kände mig nästan lite fånig när jag satt där och  babbla på  men inte får nå svar.Jag sa till honom att jag saknar honom.att vissa dagar är riktigt bra,vissa är helt okej och vissa dagar är bara skit! jag berätta vad som hänt på senaste tiden och lite om blogge och att jag fortfarande hålle rpå att rita och skriver dikter Fast han kanske redan vet om allt :P men...ändå.Plötsligt kom tårarna.Det kändes så fel att sitta där.ALLT kändes så fel! Jag sa till Adde:"Jag vet att du inte vill att jag ska gråta.Men jag kan inte rå för det just nu,dom bara kom! och jag har inte varit här sen just efter begravningen.Jag kan inte gå hit precis när jag vill.Jag önskar att jag kunde det." Sen ställde jag mig upp.Tittade mig omkring och sa "varför ska det alltid vara så kallt på såna här ställen?" Sen kom K  fram till mig och la armen om mig och sa:"känns det bra?"  Det kändes okej.Det var både bra och dåligt.Dåligt för att jag vart sur på mig själv att jag grät och att det kändes så fel att sitta och prata där för mig själv typ.fast jag tvivlar ju inte på att han hör mig men han kan ju inte direkt svara.Men det kändes bra att  jag var där.
Sen sa jag "Jag kommer snart tillbaka.Älskar dig vännen! puss och kram" och så vände jag mig om,torkade bort tårarna och skulle börja gå.Då såg jag att K stod kvar där en stund.Och så titta han på mig några sekunder och vänder sig sedan mot graven  säger "Jag lovar att jag ska ta hand om henne Adde.Vi ses!" sen gick vi till bilen.
När vi kom hem så kände jag mig inte lika nere nå mer.Jag behövde nog verkligen vara dit.Jag är otroligt tacksam över att jag har K.Han är sååå bra! jag har tackat honom men det känns att det inte räcker.När "löningen" kommer ska jag nog hitta på nåt roligt.Överasska han med något.Kanske dra med han på nån restaurang eller fixa så han får gå på massage...hmmm!? ja nåt ska jag fixa iaf.
Nu ska jag ta och koka mig lite te och sätta mig i soffan och kolla om det är nåt bra på tv!