En låt som berör.

<3

For you

"Even if it takes forever to see
What happiness really means to me
I understand love will always be
in perfect harmony
between you and me

 One day you will come to know
that no matter how far you may go
the joys and sorrows that we share
are just like the touch of your hair
which is full of tender care

 Yet I can only say
this love for you will never decay
I love you every single day
and in every single way
And it pains me to see you fading away..."

Skyltsöndag + födelsedags firande!

Igår fyllde man 27 år.Herregud vad tiden går fort!!!Snart är man 30 :P.Familjen firade mig på skyltsöndan.Mamma ringde på morgonen och frågade om jag och André skulle följa med på stan en sväng.Min farbror och hans fru var i stan också  över helgen så självklart ville vi haka på dom så att jag fick umgås lite med dom också.Även Monica,Henke och Nikki följde med ¨på stan.Vi var och strosade runt i affärerna en stund och sen åkte vi till Hjalmar  Lundbohms gården.Det var så mycket folk där att man knappt fick plats där inne så vi var bara där en snabbsväng.
Dom hade loppis där,fika,fiskedamm till barnen och tomte och tomtenissar som delade ut julklappar.Sen for vi hem till mamma och pappa.Lite julstämning fick man ju allt men ändå inte sån man hade förut när man var yngre.Jag är inte så mycket för julen faktiskt.Lite är det väl pågrund av vad som hände för 3 år sen.En hemsk jul var det.Men jag ser fram emot att äta god julmat,kolla kalle Anka med Nikki och se hennes min när hon får alla fina paket och det bästa är ju ändå att nästan hela familjen blir samlad detta år.(Carro kommer dock inte.Syrrans mellersta dotter.Hon vill vara med sin pappa!)
Men min syster Cissi kommer ju iår.Har inte firat med henne sen den där hemska julen så det ska bli så roligt nu när hon kommer och att nu blir det nog en lugn och skön,mysig och rolig jul som hon förtjänar!

Hursomhelst så när vi kom hemm till mamma och pappa efter rantandet på stan så tog mamma fram en tårta hon hade gjort.En gräddtårta med hallon och björnbärssylt och  vanilj kräm emellan.Jätte god!!!Jag fick en ny vinterjacka i present av Mamma,pappa,Monica och Henke.Pengar av Cissi och hennes Kille.
Sen vart jag och André bjudna på mat också.Mamma lagade god mat åt oss alla.Potatis gratäng och kött som hade legat i ugnen länge i lergryta.Och så grönsaker till.MUMS!!!

Sen när jag och André åkte hem till mig var vi mätta och belåtna.MEN jag har inte berättat det bästa.Innan allt de här hände så satt jag och A hemma och tittade lite tv bara.Och plötsligt så plinga det på dörren.Och när jag öppnar står Addes mamma där och säger grattis! Jag gav henne en bamsekram och bad henne komma in.Jag fick en bukett med rosor."En tjej ska ha blommor på sin födelsedag" säger hon då.Jag vart helt rörd.Precis som Adde alltid sa åt mig när han kom med blommor den knasen.Och så fick jag en liten tavla med texten "Ser du stjärnan i det blå allt du önskar kan du få" och så ett mumintroll!(Mjukis)"Adde kallade ju dig för mumintrollet" Jag vart nästan stum.Sååå gulligt! Vi satt och prata om lite allt möjligt men mest om älskade Adde.Jag saknar honom alltid extra mycket på min födelsedag  för även om jag inte tycker om att fira mig själv så finns det saker han gjort som har varit helt galna på ett underbart sätt som ingen annan någonsin gjort för mig och jag kommer ALDRIG att glömma det.Det var han,jag och galenskaper! och han sa alltid "Nu skiter jag  i att du inte vill firas.JAG ska minsann fira dig på mitt egna lilla vis och du kan ju försöka stoppa mig!" Det gick ju inte att säga emot eller bli sur på honom.Helst inte när han log sådär förbaskat gulligt.JÄVLA UNGE!!! Nu sitter du nog där uppe och tittar ner på mig och ger mig ett sånt där hånflin! Det är nästan så att jag hör dig.Nog var Adde en speciell människa alltid.

Tack A iaf för det trevliga besöket och presenterna! sååå fina och det är alltid lika roligt att träffa dig.Och tack alla andra för alla grattis hälsningar via Facebook,sms,mail osv.
Nu ska jag göra lite nytta här hemma.Men ha det bra allihopa!


Stor kram från mig till er.

Fel...så hmla fel!

Känns helt sjukt att behöva skriva nåt liknande igen...

Jag gav ju ut en länk för inte så länge sedan om Fredrik Nyståls blogg där han skrivit om sin kamp mot cancern som för första gången drabbade honom när han var 14 år.

Idag har han lämnat oss.Helt ofattbart.Du var så modig,stark och kämpade verkligen in i det sista.Du är en inspiration ska du veta.Vila i frid kära du!!!

Jag sänder mina tankar till alla anhöriga!

Jag tänder ett ljus även för dig.

När inte det som får hända händer.

Idag vill jag sända ut mina tankar till en familj som fölorat sin son idag.Han kämpade så tappert mot cancern...

Han blev bara 10 år gammal.Livet är allt bra orättvist!!!

Vila i frid Oscar!

Jag tänder ett ljus för dig.Och Adde.Ta hand om honom där uppe!!!

En dag av saknad!

 http://www.youtube.com/watch?v=QsUzLUHg-mQ

Den här låten är sååå bra! och just detta framträdande är helt otroligt.Hon har en otroligt stark och vacker röst och texten till låten är underbar.

Idag är en sån där dag då allting har kännts jobbigt.Att vakna upp,göra frukost,äta och alla de sakerna man gör på morgonen.Sen under dagen vek jag tvätt,bytte gardiner i vardagsrums fönstret,hängde upp en ny fönsterlampa jag köpt för ett tag sen.Jag har även städat som en tok.Så nu är det rent och fint och det luktar citron i hela lägenheten.Men det tog längre tid att göra allting än vad det brukar.

På eftermiddagen var jag och handlade för det var ganska tomt i kylen.Sen lagade jag middag.Det vart lövbiff,klyftpotatis och grönpeppar sås.Enkelt och gott! Men sen när jag satte mig i soffan efter maten kände jag hur hela jag bara sjönk ihop.Det var som att luften gick ur mig.Ne jag är inte sjuk utan det är nåt annat.

Det är den där förbannade saknaden.Den smyger på mig ganska ofta men denna gång så var det inte lite utan MYCKET.

Jag saknar Adde.Det finns ju så mycket jag skulle vela prata med honom om.Så mycket jag vill berätta! och skulle vela ha råd på vissa saker och ting.

Sen saknar jag min kusin Alex som är i stockholm och har fullt upp med dansen,modelljobb,musiken osv.

Jag saknar min kära syster Cissi som är i Oslo.Men jag får träffa henne till jul.Jag längtar som en tok!!!Har inte träffat henne sen i påskas.

Och jag saknar A och A-M har inte träffat dom på evigheter nu känns det som!

Snälla Adde kan du komma och besöka mig i mina drömmar i natt? skulle verkligen vela se dig igen.

K Ä R L E K

"kärlek är att vinna men också att förlora
livet är att födas men också att dö
klättring är att bestiga men också att ta sig ner
att älska är att känna sig lycklig men också att känna sorg

ta bort förlusten och du tar bort kärleken
utrota döden och du avrättar livet
kasta bort nedstigningen och du förlorar bedriften
avlägsna sorgen och du förvisar lyckan för alltid

kärleken är mer än det du vann, den är förlusten sann
livet är mer än att födas ty vi föds in i döden
klättringen är mer än att bestiga, det är att gå ner
att älska är mer än lycka, det är saknad

så för att förstå kärlek måste vi förlora det vi vann
för att veta vad liv är måste vi dö
för att inse vad vi besteg måste vi gå tillbaka
för att veta hur man älskar måste vi känna sorgen"

A trip down the memorylane

Jag vet....Jag har varit jätte dålig på att uppdatera här men det har hänt så mycket nu i sommar.Har haft mycket att göra och mycket att tänka på så jag har inte hunnit och har inte haft orken heller.Ber så mycket om ursäkt till er som läser!!!  Men jag mår...ganska bra.Som sagt mycket att tänka på och det har hänt en hel del jobbiga saker men det kommer nog att ordna sig.Tror jag.Det hoppas jag verkligen! Men förutom det så mår jag ganska bra iaf.

Satt och kikade i msn loggarna som finns sparade på datorn nyss.Och såg att jag har en hel del konversationer sparat från när jag snackat med Adde :).Blev så glad när jag hitta dem och ännu gladare när jag läste!!!

ManicAngel: Hur mår du idag?

Adde: Ja du vet hur det är.Inga större förändringar men jag lever =)

ManicAngel: Ja tur är väl de för vad hade jag gjort utan min solstråle? :P

Adde: Antagligen de du gjorde innan du kände mig mitt lilla mumintroll

ManicAngel: Liten? hörru du du.Jag är större än dig :P Men...Ja kanske men nu vill jag bara lära känna dig mer och mer så kan inte tänka mig ett liv utan dig i framtiden ska du veta.

Adde: Du är bra på att genera folk =)

ManicAngel: Hahaha jasså? säger ju bara som det är.

Adde: Jag har en låt du borde lyssna på.

ManicAngel: Jaha? vad är det för låt?

Adde: Den får mig alltid att tänka på dig.En gammal klassiker.

ManicAngel: ???

Adde: ttp://www.youtube.com/watch?v=rc2jsjnt-HY

ManicAngel: Men Adde.Hur underbar är inte du???Nu vart jag helt tårögd hära.Nu tycker jag att du och jag ska ses snart så jag får ge dig en bamsekram.

Adde: Jag är som jag är.Liten,snäll,kramgo,smutsig ibland av all olja :P och jävligt konstig skulle jag tro.Har nog inte alla hästar hemma alltid.Hehehe.det ska vi nog kunna ordna.Jag satt endag och tänkte på att vi inte hade umgåtts på 2 veckor och att jag saknade dina kramar.Du luktar ju alltid så gott.Jag lovar dig att en natt för nån dag sen så tyckte jag att jag kunde känna din doft.Började nästa tro att jag hallucinerade.Det luktade fan frukt i hela rummet :P.Men det kanske är så att din doft har fastnat i näsan!? Elr var du där i smyg?

ManiAngel: Hahahaha jasså? bra att jag luktar gott då och inte skit eller svett!!!Mja...Det skulle nog vara svårt att vara hos dig i smyg.Ja du är som du är och det är ju det som är de bästa med dig :).

Adde: Jag är så glad att jag lärt känna dig.Vi är så otroligt lika varandra även om du nu är lite äldre än mig.

Jag kommenterade en av dina bilder på bilddagboken och sen kunde vi inte sluta snacka och jag visste direkt att det var nånting speciellt med dig och jag kände direkt att henne vill jag träffa.Du var så intressant och verkade vara så snäll,rolig och jepp du var allt de där och så mycket mer.Du har aldrig dömt mig trots att du vet om mitt förflutna och tycker om mig för den jag är.Jag har inte så många riktiga vänner och jag vet inte om det här är fel att säga när vi inte kännt varandra så länge men.Jag litar verkligen på dig och du är nog en av de bästa jag har i mitt liv!

Det är nånting med dig men jag kan inte riktigt sätta fingret på det men du är lätt att prata med.Du är så framåt,ärlig och omtänksam.Sätter alltid andra före dig själv.Du är en varm människa och stark! du klarar nog allt och hur kämpigt det än är så står du där med ett leende på läpparna.Hur gör du? och nu när jag vet så mycket om dig och känner dig så förstår jag inte hur folk har kunnat vara så elak mot dig.Du förtjänar det bästa och jag ska på nåt sätt hjälpa till så att du får det vet inte hur än men det kommer.

ManicAngel: Men...Vem är det som generar vem hörru du? Jag sitter här helt tårögd och vet inte vars jag ska ta vägen :P.Jag säger desamma Adrian.Har aldrig träffat nån som du.Så ärlig,så omtänksam,galen,smart...

Och visst jag har varit med om mycket men vad har inte du då?

Det var lite av de jag läste.Jag vart helt tårögd.Jag saknar verkligen våra samtal,hans leende,hans kloka råd,hans skratt...ja allt!!! Jag är uppe på på mina fötter och kämpar på.Jobbar,tränar,umgås med kompisarna och familjen osv.Livet går ju vidare som man säger men det finns ett tomrum.Jag tänker på honom nästan varje dag.Jag drömmer om honom och  lite då och då så sätter jag mig och läser såna här text"loggar" och det ger både glädje och sorg.Dock har jag inte inte så mycket sparat :( Men några st iaf.

Men jag kommer faktiskt ihåg det mesta vi pratat om.Jag kommer aldrig att glömma de.

Länken som han gav mig på chatten är denna om ni vill lyssna: 

http://www.youtube.com/watch?v=rc2jsjnt-HY

:)

Förresten så vill jag tipsa om en sida.

http://www.fredriknystal.se/

Läs berättelsen om honom.Jag följer hans blogg och jag säger bara en sak KÄMPE.Det är ordet som beskriver honom.Jag känner hans pappa genom min äldsta syster.Hon har kännt Fredrik och hans pappa i många år.Han är så modig,tuff och stark! Jag håller verkligen tummarna för honom och hoppas på det bästa!!!

Ne nu ska jag ta tag i lite saker här hemma.Ha det bra allihopa.

Du finns med hela tiden

Jag ser dig i mina drömmar.  

Du finns i mina tankar. 

Du finns på alla foto.  

I varje handling finns du med.  

Dig som jag ville beskydda från allt ont.  

Dig som jag älskade så högt.  

Du stannade bara här en kort tid.  

Jag förlorade allt den dagen du lämnade mig. 

En bit av mitt hjärta,min rådgivare,mitt stöd,min vän...   

Idag hade du varit 20 år och 5 månader.

"Svacka"

Äntligen är det sommar!!!Men dock har det väl inte varit varmt på länge.Det var ju i maj som det var några riktigt heta dagar.Iofs det är ju inte kallt ute nu...solen skiner och det är ca 17 grader men det blåser lite.Men skulle vela ha några dagar då man kan gå i linne och shorts.Det får gärna bli sånt väder till festivalen.Det är bara 3 dagar kvar till den(!?)Galet vad fort tiden har gått.Snart är juni över!!! sommaren går alltid så fort.Man hinner aldrig göra allt man vill göra.Men man får väl försöka hinna med dom saker man inte hunnit med denna sommar nästa år kanske!?

2009 vid den här tiden...tror det var i mitten av månaden.Men iaf.Så skulle jag och Adde mötas utan för OK.När jag kommer dit står han med blommor i handen han hade plockat.Så himla gulligt.Han sa "Jag hann plocka lite under tiden när jag vänta!" det var prästkragar och smörblommor.Han tyckte om sommareb.Dock inte när det var för varmt och det var himla varmt den dagen.Det var faktiskt då jag gick och pierca näsan också.Han väntade utanför salongen.Jag saknar sommar dagarna med honom.Jag saknar att höra när han var på ingång till mig med hans moppe.

Idag har jag varit och rantat på stan en sväng.Försökte hitta nå jeans på Mera modes rea men utan lycka.Iofs kollade jag kanske inte så noga.Jag vart så himla varm och blev så himla törstig osv.dte var dö varmt inne i affären av nån anledning så hade inte riktigt ro till att söka ordentligt.Får kanske gå en sväng imorgon också.Det är ju rea på Jc också tydligen.

Jag skulle verkligen vela åka till vittangi nåndag och umgås lite med Addes mamma och syster.Men jag har fullt upp hela tiden känns det som.Har ju hjälp mamma och pappa med att bygga förrådet,donat i trädgården hemma hos dom,donat hemma och sen har det ju blivit att umgås en hel del med min kompis N som är i kiruna nu under sommaren och sen har de ju hänt lite jobbiga saker också vilket har gjort att jag inte mått så bra nu dom senaste 3 veckorna.Har hamnat i en "svacka" eller vad man ska kalla de.En ganska stor sådan också :(.Har inte tränat.Har inte varit ute i farten lika mycket som jag brukar med K osv.Det har blivit att man mest har varit hemma om kvällarna.Illa...Jag som var så noga med träningen och stolt över mig själv att jag kommit igång med den så bra.SKÄRPNING Verro.

 Ne nu ska jag sätta mig och rita en stund och sen får man se vad som händer.

Jag saknar dig vännen! <3

 Jag hittad en blogg häromdagen som jag vill länka till.Det är en mamma som förlorat sin son Kim 2010 som blev bara 17 år gammal.Jag har läst hela hennes blogg nu! 

Många tårar kom när jag läste.Hon beskriver alla känslor så bra och hon verkar vara en riktig kämpe.Otroligt stark.

http://toves-tankar.bloggplatsen.se

Jag sänder en tanke och en kram till Tove och hennes familj och till Kim där uppe bland änglarna.

1 år

Jag vaknade ca 10.15 men låg i sängen och drog mig ett bra tag.Jag bara låg där och  funderade och njöt av att jag såg att solen kikade fram genom persiennerna men plötsligt slog det mig.Idag är det 1 år sen Adde lämnade oss.Jag satte mig upp i sängen och stirrade på hjärtat jag har i sovrummet som är fylld med en massa foton och där bland alla knasiga foton så finns en bild som sticker ut i mängden.En bild på Adde som får en att le.

Jag klev upp.Hade ingen lust alls men jag visste att jag inte kunde stanna i sängen hela dan så jag klev upp och klädde på mig och en stund senare gjorde jag frukost.Jag åt och sen borstade jag tänderna...ja gjorde alla dom där sakerna man brukar göra.Sen sjönk jag ner i soffan.Och då kom tårarna.1 år...Tiden har verkligen gått fort.Fast ibland känns det ändå som att det var nyss jag fick det där samtalet av hans mamma.

Hmm...knepigt de där!

Jag önskar att jag kunde vara i Vittangi idag.Önskar att jag kunde finnas där för hans syskon och hans mamma Och ge dom allihopa en bamsekram.

När jag satt där i soffan så såg jag att min ritblock låg under vardagsrumsbordet.Jag tog upp det och bläddrade i den.Då hitta jag kopian på porträttet av honom jag gjort(den som jag ritade och gav till hans mamma) jag satt där och tittat på den länge och drömde mig bort.Jag saknar honom så mycket!!!  

det kommer vara en riktig jobbig dag idag.Men jag ska orka.Jag ska klara detta för din skull Adde! jag vet att du inte vill att jag ska bara sitta och gråta.

Jag hittade en dikt i blocket som jag skrev just innan begravningen som jag hade helt glömt bort.

"Flyg, flyg med lätta vingar

bortom verklighet och fantasi.
Se det mjukaste molnet, den vitaste duvan.
Följ den Himmelska kärlekens vind.
Förbi planeter och stjärnor.
Lämna vår ensamma värld.
Bort från sorg och smärta och flyg igen.

Flyg, flyg min kära
Din oändliga resa har börjat.
Tag din varsamma lycka,
 alldeles för vacker för denna värld.
Över till den andra stranden, där råder alltid fred
Men minns denna bitterljuva stund
tills vi möts igen.

Flyg, flyg var inte rädd.
Dra efter andan och fäll ingen tår.
Ditt hjärta är rent, din själ är fri.
Flyg iväg, vänta inte på mig
Ovan universum går färden,
bortom tidens gräns
Månen skall stiga, solen skall gå ned.
Ditt minne kommer alltid att bestå.

Flyg, flyg med lätta vingar.
Flyg dit bara änglar når.
Flyg iväg, din tid är nu.
Flyg nu, sök ljuset"

Hoppas vi ses i mina drömmar snart igen för jag saknar att höra din röst,höra dig skratta och se ditt leende!

Älskar dig!

En dag med många känslor och tankar

Jag har förstått nu,

att saknaden aldrig försvinner .

I mitt hjärta och själ

finns du för alltid

jag kunde aldrig förstå,

att det skulle ta slut en dag.

Att du skulle försvinna

för att aldrig mer komma tillbaka.

Hur ont det än gör

och hur svårt det än är

så måste jag andas

ännu en dag

ännu en timma

utan dig...

om jag bara kunde

vrida tiden tillbaka

så jag än allra sista gång, fick säga dig

hur mycket jag älskar dig... 

Idag har jag varit till Addes grav.Det vart bara en snabbvisit så jag hann inte ringa Addes mamma eller Addes syster.Det var K's .Vi satt och umgicks och jag var lite deppig igår.Jag hade en såndär dag då tankarna och bilder bara for omkring i huvudet och var helt...känslig! grät för ingenting osv.Så K sa "Verro... ska vi åka till Vittangi snabbt.Jag hinner inte stanna där länge tyvärr men vi åker dit snabbt.jag tror du behöver det!"

Han känner verkligen mig.Vi pratade inte ens om Adde men han visste vad jag tänkte på.

Jag tänkte där enstund "men jag ska ju ändå åka dit snart.Men samtidigt hade jag kunnat hade jag säkert varit där varje vecka." Hmmm...efter minuters tänkande "Ok.Vi åker."

så ungefär 18.40 for vi iväg.Det små snöa lite efter vägen men när vi kom fram var vädret stabilt.Men det var kallt.K kollade på mobilen och enligt den var det vara 2 + grader men de kändes som minus.

Ca 19:10 var vi framme i byn.När vi for förbi kyrkan kom alla tankar och bilder tillbaka.Fast det var inte lika jobbigt som tidigare.På nåt sätt blir jag ganska lugn(för en stund iaf) när jag kommer till byn.Det är precis som att ju närmare jag kommer honom desto lugnare blir jag.Det är som jag sa till K engång "Jag hatar att vara så långt ifrån han! jag vet att de låter knäppt.Han är ju borta men du vet hur jag tänker..:"

När vi kom fram till kyrkogården stod jag utanför grindarna en stund och tog några djupa andetag.K la sin hand på min axel och sa "Gå och prata med honom nu" och så log han.När jag klev in innanför grindarna börjar det vrida sig i magen lite.Jag hittade hans grav direkt.Det gick inte att missa den.Det var så mycket fina grejjer där och blommor.Jag såg att ett ljus var tänt.Addes mamma hade säkert varit där för inte så länge sen.

Jag stod där en liten stund och bara tittade på stenen och sakerna.Sen kom jag på...Nallen.Jag öppnade min handväska som jag hade i handen och rotade runt i den.Jag hade med mig en liten nalle i porslin(eller vad det nu är för material.är inte så duktig på sånt där)Jag satte mig ner och satte den vid stenen.Jag kunde inte sluta små le åt hans fina sten.Hans moppe och texten Crescent.Plötsligt fick jag en rysning genom hela kroppen.Jag slöt ögonen i några sekunder och tog ett djupt andetag.Sen satt jag där på knä och pratade lite med Adde.Kände mig nästan lite fånig när jag satt där och  babbla på  men inte får nå svar.Jag sa till honom att jag saknar honom.att vissa dagar är riktigt bra,vissa är helt okej och vissa dagar är bara skit! jag berätta vad som hänt på senaste tiden och lite om blogge och att jag fortfarande hålle rpå att rita och skriver dikter Fast han kanske redan vet om allt :P men...ändå.Plötsligt kom tårarna.Det kändes så fel att sitta där.ALLT kändes så fel! Jag sa till Adde:"Jag vet att du inte vill att jag ska gråta.Men jag kan inte rå för det just nu,dom bara kom! och jag har inte varit här sen just efter begravningen.Jag kan inte gå hit precis när jag vill.Jag önskar att jag kunde det." Sen ställde jag mig upp.Tittade mig omkring och sa "varför ska det alltid vara så kallt på såna här ställen?" Sen kom K  fram till mig och la armen om mig och sa:"känns det bra?"  Det kändes okej.Det var både bra och dåligt.Dåligt för att jag vart sur på mig själv att jag grät och att det kändes så fel att sitta och prata där för mig själv typ.fast jag tvivlar ju inte på att han hör mig men han kan ju inte direkt svara.Men det kändes bra att  jag var där.
Sen sa jag "Jag kommer snart tillbaka.Älskar dig vännen! puss och kram" och så vände jag mig om,torkade bort tårarna och skulle börja gå.Då såg jag att K stod kvar där en stund.Och så titta han på mig några sekunder och vänder sig sedan mot graven  säger "Jag lovar att jag ska ta hand om henne Adde.Vi ses!" sen gick vi till bilen.
När vi kom hem så kände jag mig inte lika nere nå mer.Jag behövde nog verkligen vara dit.Jag är otroligt tacksam över att jag har K.Han är sååå bra! jag har tackat honom men det känns att det inte räcker.När "löningen" kommer ska jag nog hitta på nåt roligt.Överasska han med något.Kanske dra med han på nån restaurang eller fixa så han får gå på massage...hmmm!? ja nåt ska jag fixa iaf.
Nu ska jag ta och koka mig lite te och sätta mig i soffan och kolla om det är nåt bra på tv! 

Dagens låt!

Idag var jag en sväng till gällivare med morsan.Och som vanligt när jag åker lite längre sträckor så har jag med mp3 spelaren och lyssnar på lite musik.Och just denna låt upp när vi åkte förbi korningen när man ska åka till Vittangi och då dök Adde upp i mina tankar.

Till dig från mig

Det här är till Addes mamma för att hon är en helt underbar människa!

Ibland är det så svårt.

Ibland är det så svårt att sätta sig här och skriva.Så fort jag loggar in på bloggen så blir det som att jag stänger av.Jag kommer på mig själv sitta och titta på bilden på framsidan av bilden.Jag blir helt tom i huvudet

Jag mår faktiskt lite bättre nu.Jag sover bättre,känner mig mer positiv och energin börjar sakta men säkert komma tillbaka.Det känns otroligt skönt.Men jag har mina stunder då tårarna kommer ibland.Dom går inte att stoppa,dom bara kommer! förut kunde jag inte lyssna på vissa låtar utan att jag fick en klump i magen,det börja vrida sig i magen eller tårarna kom.Men det går bra nu! Nu ler jag lite istället när jag hör dom och tänker på att han tyckte om dom låtarna osv.Och musik är fan bra.Det blir som en slags tröst när jag lyssnar på låtarna vi brukade lyssna på tillsammans.Det blir att man tänker tillbaka till roliga stunder och får sig ett skratt eller ett stor leende på läpparna.Musik är iofs alltid bra när man är nere.
Igår pratade jag med Addes mamma på tfn.Vi pratade länge om allt möjligt.Det är alltid lika skönt att prata med henne.Det är så bra att hon finns! En stor del av Adde lever vidare i henne och hans syskon också för den delen.

Jag har inte drömt om Adde på ett tag nu.Jag älskar är han dyker upp i mina drömmar.Han ser så...levande ut! kanske låter elakt men jag menar inget sånt utan det är bara de att han är full av liv när jag ser han.Han är frisk och jätte glad och han har en annan hållning och är inte alls lika smal som han var! Han är helt frisk helt enkelt och det är så kul att se honom så.Drömmarna känns så verkliga.Det är svårt att förklara men det är nästan så att jag känner doften av honom när jag vaknar upp.Jag blir så glad! men dock hatar jag när jag vaknar upp plötsligt mitt i drömmen.Men men så är det ju ibland.Snälla Adde kom och besök mig i drömmarna snart igen!

Idag är det Lördag.Har inte så mycket att göra faktiskt.Många har åkt bort till sina stugor,jobbar eller är upptagen med annat.Jag hade tänkt ta en promenad men när jag vakna upp var det världens snöstorm ute och det är det fortfarande så jag håller nog mig inne.
Ska väl ta itu med disken snart och sen sätta mig och måla lite.Håller på att måla en slag förvarings grejj jag snickrat ihop för ett tag sen.

Inte så bra bild.Fick inte med sista "facket" där det står "diverse".Jag håller på att måla kanterna runt facken svarta.Sen ska den hängas upp i hallen.Adde brukade alltid säga "Du är en riktigt pyssel piga.Och duktig är du!" Jag är nog det.Sen om jag är duktig vette tusan men jag är ganska nöjd över det här lilla projektet iaf.
Aja ska göra lite nytta nu.Men ha en bra lördag allihopa!
Kram från mig till er.

En dikt om styrka

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest.

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas.

Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen.

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.

Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.

Några ord på vägen

Försök att ta tillvara
allt gott som livet ger.
Se det stora i det lilla
så kan guldkornen bli fler.

Ge dig tid att reflektera
en stund i lugn och ro.
Låt sanningen bli vetskap
men släpp även fram din tro.

Och när du möter mörker
och livets tvära kast
- känn då hur livet rör sig
och ljuset får kontrast.

Känn att du får styrka
av det som gör dig svag
- att där finns nåt att lära
av allt som sker var dag.

Efter en stunds tystnad...

Jag vet att jag varit dålig på att skriva hära.Har ångest över det.Men jag försöker som ta tag i mitt liv och det tar upp mycket av min tid.Försöker hitta tillbaka till mig själv och det är inte det lättaste när man har mycket i  bagaget och det kom upp samtidigt som Adrian gick bort.Det var då allt bubbla upp.Många år av smärta eller vad man ska säga.Så det är mycket påengång liksom.
Den 15 Januari var Addes födelsedag.han skulle ha blivit 20 år.Tänk om han hade levt och inte haft diabetes och inge problem med sin rygg utan haft ett beskymmerlöst liv.20 år.Det är ju då livet börjar kan man ju nästan säga.Det är då man klassas som vuxen! fast Adde var ju ju himla vuxen av sig redan när han var 18.
Jag tände ljus här hemma på kvällen och kröp upp i soffan under filten och läste upp en dikt jag skrivit till honom högt.Jag hoppas han hörde mig.
Jag skrev den dikten för ett tag sen men sparade den tills hans födelsedag.Det var en jobbig dag.Det kändes så jäkla fel.Fast så känns det ju hela tiden.Men det var extra jobbigt för att det var hans dag.Jag satt där och tänkte "varför blev de såhär? jag hade ju velat åka ner och överasska han idag.Plinga på hans dörr och sen när han öppnar stå där med en present i handen och sjunga för honom ja må han leva men istället sitter jag här ensam i min lägenhet och tänder ljus för honom och gråter"

Hursomhelst så satt jag där i soffan ett bra tag i tystnaden och bara fundera.Det enda som hördes var klockan som ticka på i köket.Plötsligt fick jag nå ryck.Jag reste mig upp gick och satte igång musik på datorn.
Alter Bridge - In loving memory.(Ni kommer kunna lyssna på den om ni vill.Den kommer längst ner sen!)
Och så gick jag och hämta mitt stora ritblock och pennor jag fått av Adde och så satte jag mig och rita.

Kan inte säga så mycket om bilden.Så fort jag satte mig ned med pennan i handen börja jag rita det första som dök upp i huvudet och det var precis denna bild jag såg.(tror jag gått några steg tillbaka när det gäller ritandet.Ser ut som så iaf.Kanske bara är pga att jag inte ritat på änge)
Ne nu ska jag ta itu med lite "vardags sysslor!" Ha det bra allihopa!