5 dagar kvar!

Det är 5 dagar kvar tills jag fyller år.26 år!.Jag brukar inte fira min födelsedag desto mera.Jag kan bjuda på lite fika.Sen är det nog.Jag tycker inte att folk ska slösa pengar på mig.Att få ett grattis eller en kram räcker gott och väl men jag blir inte ledsen om jag inte får de heller.Varför jag skriver om detta är för att jag och Adde träffades för första gången för 3 år sen på min födelsedag.Jag började prata med honom på bilddagboken.Och vi pratade om allt mellan himmel och jord.Vi pratade där i någon månad sen bestämde vi oss för att träffas och på nått jäkla vänster hade jag glömt bort min födelsedag.Jag hade varit igång hela dagen och så hade jag och Addde bestämt att vi skulle umgås på kvällen.Jag hade ju redan bestämt typ 1 veckan innan att jag och familjen skulle fira min födelsedag nån dag senare har jag för mig!?.Iaf så skulle jag och Adde mötas utanför OK/Q8 på kvällen.Jag hade bara sett bilder på honom.Aldrig sett honom i verkligheten liksom.Eller ja kanske sett honom nångång men inte tänkt desto mer och vetat vem han är.Jag närmade mig OK/Q8 och där stod han.i svart huvtröja,svart mössa,tjocka vantar och ryggsäck på ryggen och såg så frusen ut.Inte så konstigt.det var ganska kallt.
Vi hälsade på varandra och så gav jag en liten kram,sen gick vi hem till mig.När vi kommer innanför dörren så öppnar han sin ryggsäck och tar upp en blombukett.Jag blir tårögd direkt och så slog det mig "min födelsedag ja" och så tänkte jag "hur kunde han komma när jag fyller år!?" jag hade berättat nångång innan att jag aldrig fått blommor på min födelsedag osv. Adde tittar på mig,ler stort och säger."Hur kan du aldrig ha fått blommor!? En fin tjej som du borde få en bukett MINST 1 gång om året.Och det passar ju jävligt bra nu! Jag vet att du inte tycker om att fra din födelsedag men nu får du faktiskt tåla det här helt enkelt!" jag fick inte fram ett ord utan kastade mig i hans armar.Det var ju bara så gulligt.Vi stod där en stund och bara kramades.Jag kände hur tårarna börja rinna.Plötsligt säger adde: "Vad ditt hår luktar gott!" Jag slutade krama honom och började asgarva.
Sen satt vi soffan och fikade lite och pratade om allt möjligt.Jag märkte ju ganska fort när vi började prata på bilddagboken att han var en speciell kille och jag märkte det ännu mer när vi sågs.Och jag insåg snabbt att han skulle få en speciell plats i mitt hjärta.(och dte kommer han alltid att ha)
Det var en underbar kväll.kommer aldrig att glömma den.Men det känns lite tungt att tänka på det just nu för jag hade gärna velat ha en sån kväll igen.men det går inte...Jag kommer ihåg att vi pratade i början av det här året om min födelsedag.Adde sa då: "Om du inte känner för att bli firad av folk på din födelsedag borde du komma ner till vittangi ochsova hos mig så kan vi göra en massa kul ihop och glömma bort din dag om du så vill" och det ville jag.Det är 5 dagar kvar och jag kan inte rymma ner till honom...

Everybody needs inspiration
Everybody needs a song
A beautiful melody when the night's so long
'Cause there is no guarantee that this life is easy


When I look at you, I see forgiveness, I see the truth
You love me for who I am like the stars hold the moon
Right there where they belong
And I know I'm not alone 


You appear just like a dream to me
Just like kaleidoscope colors that prove to me
All I need, every breath that I breathe
Don't ya know, you're beautiful


when my world is falling apart
When there's no light to break up the dark
That's when I look at you


When the waves are flooding the shore
And I can't find my way home anymore
That's when I look at you